Eyfuria

Jag har tränat mig tom.
Är helt slut i hela kroppen och vill bara lägga mig ner och tjuta och tycka synd om mig själv. Det tror jag behövs ibland faktiskt. Inte för att det är ett dugg synd om mig, jag har själv valt att ta ut mig såhär och livet i övrigt funkar helt ok på vissa plan, helt kanon på andra. Men man går ju och samlar på sig saker man inte tänker på, och alla är vi väl ledsna för nått, så ibland är det bara så himla skönt att få ur sig allt. Efteråt känner man sig ju bara ännu friskare och ännu starkare och gladare. 

Fast lite ledsen får jag vara. Fick inte ett av jobben som jag hoppats på. Eller jag är inte så ledsen för att jag inte fick det utan mer för att jag skäms inför alla. Typ att jag inte räckte till och alla ska tycka jag är dålig eller pinsam eller nått. Varför tänker jag så? Helst vill jag bara hålla det hemligt för alla så att ingen ska få veta att jag misslyckades. Fast vad är det jag misslyckats med? Jag kanske helt enkelt bara inte passade på det jobbet och att det fanns andra sökande som passade mycket bättre. Det  är väl ingen synd?  Jag är kanske är bra på något annat och därför är jag värd något som människa. Måste jag alltid skämmas för mig själv så mycket och tro att alla förväntar sig så mkt av mig? Herregud, det kan ju inte gå bra för en alla gånger. Det förväntar jag mig inte av någon annan. Varför förvänt ar jag det alltid av mig själv då? Något att jobba på, minst sagt.


Hungrig och trött
Jag behöver mat och vila
Sen är jag nog på benen snart igen!