Eyfuria

Torsdag idag. Två jobbdagar på denna veckan kvar. Skönt!
Känner mig lite konstig. Blir så trött på mig själv. Varför måste jag alltid gå och samla på mig en massa så att det kommer ut som skrik och tårar, istället för att bara sätta mig ner och prata om det lugnt och stilla?
Vet inte, ibland tar känslorna bara över.
Och sen efteråt, som nu, blir jag rädd att förlora allt det fina jag har och så går jag runt med en klump i magen på grund av det istället.

Jag vill ju bara vara lycklig. På nått sätt har jag väl fått för mig att lyckan inte är till för mig och då blir jag rädd för att den ska försvinna när den kommer.

Ingenting gör mig lyckligare än Ricky. Hoppas universum låter mig behålla honom. Det är nog det enda jag önskar mig här i världen. Allt annat kan gå som det vill för så länge jag har honom.

Nej nu ska jag bestämma mig för att inte oroa mig idag. Det tjänar ingenting till. Jorden kan gå under imorrn men det gör den isåfall vare sig jag är glad eller nedstämd idag. Bättre att hoppas på det bästa.


Nu ska jag till jobbet.
Ikväll bli det fika med Linda. Hurra!