Eyfuria

Kärleken är en bödel som dömer över liv

Hur ska man göra när man vill behålla, men samtidigt därifrån?
Du måste vänta länge än, och ge dig själv till tåls
Du ville smaka på en kärlek som inte tinat än
Du ville hålla i ett hjärta som bara slog för dig

Och hur kommer det sig alltid att du alltid älskar mer
att du aldrig får tillbaka lika mycket som du ger
Du skulle kunna offra all världens rikedom för en och samma man
du skulle kunna ge allt av dig själv tills du försvann

Kärleken är en bödel som dömer över liv
Hon dömer inte alltid rättvist
men ändå på sätt och vis
För boven i vårt drama här
det är väl ändå jag
Som inte såg allt fint du gav mig
och var nöjd med allt som var

Och alla dessa tårar som jag fällt för ingenting
Jag har en olustig förmåga att skapa problem som inte finns
Var det du som vände ryggen till eller jag som drev dig dit?
Med alla mina tal om allt som egentligen inte hörde hit.

Precis när jag trodde att jag hade tur i kärlek vände du och gick
Man får vad man förtjänar, förtjänade jag vad jag fick?
Kanske krävde jag för mycket, tog för mycket utav dig?
Men jag ville bara känna, att dina ögon lös för mig.

Kärleken är en bödel osm dömer över liv
Hon dömer inte alltid rättvist
men ändå på sätt och vis
För boven i vårt drama här
det är väl ändå jag
Som inte såg allt fint du gav mig
och var nöjd med allt som var

Kanske önskade jag mig en frihet som aldrig riktigt fanns
Gick vilse i en tunnel i min egen ångestdans
Kanske valde jag den vägen för det var mitt ödes kast?
Eller var det bara bojor från mitt förflutna som höll mig fast?

Och nu så skingras du i mörkret tills jag inget längre ser
Jag skulle göra vad som helst för att få vara med dig mer
Men jag tappar sakta greppet om det liv vi kunde haft
Det blir bara till ett stjändamm i universums oändliga palats.