Eyfuria

du kan inte fly ifrån dig själv... det vet du ju. Var du än reser kommer det där alltid finnas med på vägen. Men kan det vara så fel att hoppas ibland, låtsas som om det inte skulle göra det. Bara få våga tro och önska om framtiden.


Ikväll har jag varit på kyrkogården. Det var så himla vackert. Alla ljusen som lös upp det becksvarta mörkret. Kastade skuggor över namnen på de gråa stenarna. Stjärnorna gnistrade på himlen. Ur munnen kom kalla rökmoln. Vet inte vad det är men jag blir alldeles lugn där. Det är så faschinerande. En så helig plats. En massa döda människor. Hundratals livsöden som alla ligger och väntar på att få bli berättade. Och jag känner knappt inte till ett enda av dem. Allt man kan göra är att gå och fantisera och undra. Det ligger en viss energi över kyrkogården. Ett slags ingenting men ändå någonting. Det var alldeles för vackert där ikväll. Jag hade kunnat stanna hela natten.




---------------------------

jag kan höra dina steg igenom hallen
hur de vänder om och går
hur de ska vandra hela natten
men jag tror inte du förstår

att vissa saker kommer aldrig läka
vissa saker blir man aldrig frisk ifrån
så lär dig leva med förbannelsen
acceptera var du står

och tror du verkligen du blir lycklig
av en fågelnätt figur?
för har det inte verkat
som om det varit tvärtemot förut?

hur många steg till ska du varandra?
hur många märken på din kropp?
hur länge ska du dansa dödsdansen med djävulen
innan du ger upp?


När du kommer hem igen
vet vi båda var du går
det finns något som kan dämpa
nått som läker alla sår

och som en docka utan vilja
fångad i ett spel
följer du varenda regel
allt är ditt eget fel



en enda liten önskning
av en stämma tyst men len
hörs en liten viskning
låt mig bara få bli ren




.