den alltid lika sömniga tisdagen
Tisdagmorgon. Alltid lika trött. Vet inte vad det är med andra dagen på veckan men den är dryg. Har sovmorgon till nio egentligen och borde kanske ligga i sängen nu. Men likabra att gå upp samtidigt som Ricky och få lite gjort.
Ibland kommer man till ett vägskäl. När man undrar var man står och om man egentligen är på väg åt rätt håll. Om det blev som man tänkt sig. Jag funderar mycket just nu, på sådana frågor. Jag vet ju hur jag vill att det ska vara, men är det så? Och om inte, har jag styrkan och orken att bryta upp?
Snart väntar en och en halv timme historia. Sen är det dags för dagens roliga - styrketräna. Känner mig dock inte helt taggad men det kommer säkert gå bra när jag väl kommer igång. I eftermiddag väntar biblioteket med filosofiarbete och en promenad i vårsolen. Ska bli skönt. Övningsköra för moder också.
Jag vill så gärna behålla. Men får jag det? Om inte vet jag vad ödet försöker säga till mig. Då vet jag var jag måste gå. Men om man trivs så bra där man är då? Om man för en gångs skull vågat släppa taget och vågat börja drömma. Låt mig få behålla. Den här gången kan det väl ändå få vara min tur? Jag vill inte tillbaka till tystnaden.
tappar taget.
