Eyfuria

Försöker sova, men det är lönlöst. Är så fruktansvärt trött så jag vet inte vad jag ska göra, men sova, nej det går bara inte.

Orden kommer inte till mig. Usch, hatar när det är så. För så länge jag kan skriva, så känns det åtminstone alltid lite bättre. Men så kommer perioder, då jag bara inte kan förklara. All inspiration bara försvinner och man känner så mycket och tänker så mycket men allt blir bara till en enda stor svart gröt i huvudet.

Jag ville ut i världen
Jag ville upptäcka mig själv
Jag ville ut i äventyret
Nu vet jag inte vad jag vill längre


Bara till någonstans där jag är fri
Jag behöver andas


Jag talar ut med månen inatt.
Men hon ger inga kloka svar.
Hon säger att  "du vet vad du behöver".
Men jag fattar ingenting.
För om det man behöver mest av allt är utom räckhåll?
Vad gör man då?
Hon tystnar och säger inget mer.
Börjar långsamt tyna ut på en allt ljusare himmel.
Och jag lämnas ensam med mina tankar
och med mina kval.

Jag talade ut med månen inatt.
Men hon gav inga kloka svar.