Eyfuria

Ok. Idag har inte varit någon bra dag alls. Stressen äter mig. Förstår inte, varför jag inte bara kan släppa taget?

Aja, en dålig dag idag = en superbra dag imorgon. Så brukar det vara i Sandras värld. =)

Nu ska jag börja jobba med mitt projektarbete.


Och nu kommer hon tillbaka
med sitt skarpa, vassa svärd av järn
Och förvandlar allt i hennes närhet
till de mörka molnens sfär

Nu rinner hennes röda tårar
mot de fallnas änglaflod
och dränker alla de som syndat
i hennes tysta, kalla, djävulsblod

Jag gömmer mig
försöker fly
göra allt  jag kan
Men när hon kommer, 
är jag ensam,
förlorar våran dömda kamp

Och jag faller i den tysta floden
försöker härda ut
Men allt omkring mig kväver
Hon tar över mig tillslut

Och jag är åter hennes fånge
Hon ger mig inga val
För i mörkrets kalla väntsal
är hennes ord min lag

Hennes gröna ögon lyser
Förvandlar allt till sten
Gör is av det som brinner
Förintar allt som ler

Och nu kommer hon tillbaka
med sitt vassa, svärd av järn
Och jag gömmer mig i skuggorna
men är jag säker där?

Imorse var jag och Lollo ute i skogen igen klockan sex. Vi skulle sprungit men eftersom Vimmerby kommub är så snål och inte kan ha på ljusen på sitt elljusspår fick vi lägga ner det projektet idag.  Höll på att snubbla hela tiden. Bäcksvart var det.

Efter det har jag varit duktig och städat och skrivit på novellen jag börjat på. Känns jättekul att skriva på den. Känns som om jag får ur mig en massa känslor om var jag är här och nu i livet, även om den handlar om saker jag aldrig upplevt. Snart kommer Sara hit och ska klippa min lugg. Tack och lov för det! Hon är min räddande ängel. För så här kan jag bara inte se ut mer. Efter det ska vi gå o fika på epok. Jag, Sara och Age. Ska bli skönt att bara sitta och prata lite. Vet att jag inte borde, att det finns andra saker jag egentligen borde sysselsätta mig med en vardag som denna. Men, ah, de som känner mig vet ju varför. Jag behöver inte förklara. Just nu är det nödvändigt med ett tomrum. Så jag inte kvävs av mina egna krav. För det brukar få värre konsekvenser än några missade skoltimmar.

och hon ler mot mig
och säger att
nu tror jag att jag kan skratta igen
för jag är friare än någonsin

Och inga demoner ska
någonsin mer
få bryta de kedjor
jag kättrat dom i

För vi ska leva nu
och flyga iväg med vinden
över husen
och taken
mot framtiden

Vi kan leva fria nu
och hoppas på nått mer
Låt mig föra dig till parkerna
som doftar liv

Där våren leker med vårt hår
och vi kan andas rena andetag,
Där månen börjar sin vandring
över våra oskyldigt blåa ögons himmel

Är vi inte trygga där,
så säg?
Kommer du med mig
dit ikväll?

Hon ler mot mig
och viskar tyst
Du behöver  inte vara rädd
För inga mörka skuggor kan fånga dig ikväll.

.

.

Sov länge idag. Till typ tolv eller nått. Var mer än behövligt. Sen har jag kollat på tv, ätit lite frukost. Synd att det är så dåliga program så här mitt på dagen. Ska försöka mig på naturarbetet snart tänkte jag.  Skriva lite på en novell jag började på för några dagar sen med. Första gången på länge jag ser fram emot att skriva.

Fan måste ta tag i min musik nu. Varför gör jag aldrig det? Har jag inte gått och sagt i typ 2 år nu att jag snart ska spela in? Alltid bara "om ett par månader". Jag måste skärpa mig. Skriva klart texten till Henkes trancelåt med snart så jag kan sjunga in den med. Har ju gått typ 3 veckor sen jag fick bakgrunden nu.
Ta tag i det nu Sandra!


Stress i hela huvudet. Hinner inte med.
Som någon klok sa häromdagen till mig att:
"du försöker tillfredställa alla andra, vad de vill, så att de inte ska bli ledsna, även om det är något som du själv  inte är tillfreds med,
men konskevenserna av det blir att du tappar bort dig själv, och dina känlsor"

Så klockrent att jag blir rädd


Nej gud. Låter som världens största deppinlägg det här.

Snart är det vår. Som jag längtar! När isen tinar i skogens bäckar och allting doftar sol och mossa och liv. Och man kan springa flera mil, backe upp och backe ner utan att bli trött för allting är bara så underbart och levande.
Än så länge är världen grå och svart och vit. Men inte länge till. Det kommer att bli bättre. Det gör det alltid =)

När sommarn kommer
Ska jag springa fri med vinden
I midsommardans mellan granarna
Flyga uppå bergen
Simma över sjöarna
Tills jag anar mig ren igen

.
 

Det blev aldrig så mycket snö trots allt. Tack för det! Jag orkar seriöst inte med att gå på en massa oskottade trottoarer och sedan gå blöt om fötterna hela dagen. Alla mina skor läcker in nämligen.

Jag har gått lite på lågvarv de senaste dagarna. Eller kanske snarare högvarv? Jag vet inte, men som jag ska, det har jag inte varit. Inte för att det behöver vara nått negativt, eller för den delen något positivt heller. Bara ett konstaterande liksom. Behöver en paus, och jag behöver det nu. Det är den bästa medicinen.


Gömmer mig tills
tiden slutat slå
och läkts ihop i tjocka, starka sömmar

Tills jag fångat
hon som skriker
och slåss i mina drömmar

Hon säger att:
-jag behöver komma ut
behöver syre,
annars dör jag

Men jag fortsätter att kväva
hennes tysta rop

"Du måste hållas gömd,

så länge du finns till

för ingen får veta om
vad det är du vill"

Men hon kämpar
och hon river
En dag ska hon bli fri

Och tills den dagen
ska jag kämpa,
och hålla mig vid liv.

Nu har jag ont i fötterna vill jag lova. Men jag är mätt och glad och full av endorfiner så det gör inget. Har varit ute och gått och sprungit från klockan 15.00 till 18.00. Mest gick jag väl men sprang iaf 5:an och 3:6 an. Roligast var 3.6:an med Lo. Hihi, så mycket har jag inte skrattat på länge.

Nu ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen. Försöka skriva ansökan till Boliviaresan också. Vill så gärna åka! Har aldrig varit utomland och skulle verkligen vilja åka till ett land där det finns så stora klasskillnader. Jag tror man kan lära sig så mycket av fattigare människor än en själv. Det känns på något sätt som de uppskattar livet mer, eller har insett vad livet egentligen handlar om. Jag kan bara tala för mig själv, men ibalnd känns det som man fokuserar på fel saker här i livet. Man glömmer liksom bort hur lycklig man ska vara för man har ett hem, mat för dagen (god och bra mat dessutom) och möjlighet till utbildning och bra jobb med bra arbetsförhållanden och så där. Såklart har man ju rätt att va olycklig ändå. Det kan ju finnas problem som vi har som inte finns i u-länder som t ex utbrändhet och nedskärningar och allt för höga krav på människor o s v. Men jag tror det skulle va bra för mig att komma bort ett tag. Få perspektiv på sitt eget liv. Kanske kan jag skriva det i ansökan?

Förresten, måste ju tala om att första utkastet till min novell är klar nu. Mitt projektarbete. Är så stolt över mig själv. Visst den blev inte bra, (och det säger jag inte för att man ska säga så utan den blev verkligen inte bra) men jag genomförde det ändå. Den blev 26 sidor och när jag var på typ den 10:e eller nått sånt där och verkligen kände hur det inte blev så som jag hoppats tänkte jag verkligen ge upp. Men nu är den klar! Ska lämna in den till min handledare på tisdag och be henne kolla på den. Hon kommer säkert vilja ändra på en massa. Men mamma tycker den är bra iaf =) Det är det som är det bästa med mammor, hur dåligt det än är så tycker de att det är jättebra ändå av nån konstig anledning.

Hihi, imorrn har jag lurat med Lo att ut och gå med mig vid 06.00. Skönt med lite sällskap. Hädanefter ska jag försöka locka med henne varje morgon.


Skulle kunna skirva hur mycket som helst idag, men tror det får räcka såhär.

För övrigt är jag ganska glad för tillfället, vad det nu kan bero på =)

.

bara en dag kvar av jullovet. Den ska tas tillvara med att plugga körteori, springa och plugga historia. Härligt det, hmm. Men de senaste dagarna har varit desto roligare däremot =)
Ikväll blir det mys och prat med Lo och Frida. Ska bli jättekul att träffa dem. Det var ett tag sen nu.

Har kommit på ett till nyårslöfte förresten, ta körkort!
Skärpning nu Sandra!

.