Eyfuria

Imorse var jag och Lollo ute i skogen igen klockan sex. Vi skulle sprungit men eftersom Vimmerby kommub är så snål och inte kan ha på ljusen på sitt elljusspår fick vi lägga ner det projektet idag.  Höll på att snubbla hela tiden. Bäcksvart var det.

Efter det har jag varit duktig och städat och skrivit på novellen jag börjat på. Känns jättekul att skriva på den. Känns som om jag får ur mig en massa känslor om var jag är här och nu i livet, även om den handlar om saker jag aldrig upplevt. Snart kommer Sara hit och ska klippa min lugg. Tack och lov för det! Hon är min räddande ängel. För så här kan jag bara inte se ut mer. Efter det ska vi gå o fika på epok. Jag, Sara och Age. Ska bli skönt att bara sitta och prata lite. Vet att jag inte borde, att det finns andra saker jag egentligen borde sysselsätta mig med en vardag som denna. Men, ah, de som känner mig vet ju varför. Jag behöver inte förklara. Just nu är det nödvändigt med ett tomrum. Så jag inte kvävs av mina egna krav. För det brukar få värre konsekvenser än några missade skoltimmar.

och hon ler mot mig
och säger att
nu tror jag att jag kan skratta igen
för jag är friare än någonsin

Och inga demoner ska
någonsin mer
få bryta de kedjor
jag kättrat dom i

För vi ska leva nu
och flyga iväg med vinden
över husen
och taken
mot framtiden

Vi kan leva fria nu
och hoppas på nått mer
Låt mig föra dig till parkerna
som doftar liv

Där våren leker med vårt hår
och vi kan andas rena andetag,
Där månen börjar sin vandring
över våra oskyldigt blåa ögons himmel

Är vi inte trygga där,
så säg?
Kommer du med mig
dit ikväll?

Hon ler mot mig
och viskar tyst
Du behöver  inte vara rädd
För inga mörka skuggor kan fånga dig ikväll.

.

.