Bolivia
Kommer sakna alla här hemma dock såklart.
Hoppas ni kommer ha det bra!
Fullspäckade dagar
För övrigt har ajg varit och sjungit på AL och Vimar idag och gjort reklam om UKM festivalen med en massa andra duktiga musikmänniskor. Var jätteläskigt att spela på en högstadieskola, men det gick väl ok iaf. Var roligt att besöka Vimar igen, det var ju en del år sen nu. Vårt fota av klassen som musse-mästare satt fortfarane uppe. Nice det!
Ikväll blir det rep till nio kanske ännu längre. Sen väntar sängen för jag ska ha körlektion klcokan 07.2o imorgon bitti. Hehe, trodde inte att de hade lektioner så tidigt men det hade de tydligen.
Fullspäckade dagar fram till Bolivia. Känner mig inte så nervös längre, utan känner mest bara att det ska bli jättekul. Typ 18 dagar iväg. Det är sjukt mycket! Så länge har jag aldrig varit hemmifrån.
.
Dikt - Ingrid Kallenbäck
ur Det första andetaget
Letar efter dörren
som jag glömt
att öpnna (-------)
Försöker förstå
att havet
inte kan döda
en människas ursprung
ur Morgondagen igen
Jag vet inte
om jag vistas
långt ifrån de levande
eller nära (--------)
- En ny inandning
och senorna
vrider sig loss (---)
Överallt spår
efter liv
som långsamt
hasar sig fram
Kanske är svårt att få nått sammanhang men tyckte det var så fina och bra uttryck.
Var tvungen att skriva ner dem. Lite så man kan känna sig ibland.
Bara två dagar kvar hemma nu. Om man inte räknar med idag. Läskigt!
Empty room -Sanna Nielsen!
Ojoj, här tar vi lite för hårt på detta jippot, men jag kan inte hjälpa det. Sanna var klart bäst, vilken känsla! Jag blir så ledsen. Skicka transvestitstripp perelli till serbien istället för en vanlig tjej med en äkta låt. Mitt hjärta gråter.
Men sluta nu Sandra!
Haha, men melodifestivalen är melodifestivalen.
Har haft en fullspäckad dag idag och nu är jag jättetrött. Söt är hundratals mil härifrån. Hoppas han inte glömt bort mig. Kommer längta ihjäl mig dessa 21-22 dagar vad det nu blir. Och inte ens den första har gått än. Inte bra det här. Men snart väntar Bolivia. Hörde ni det...Bolivia? Någon som kan förklara för mig så jag förstår? Banka in det i huvudet på mig. För för mig är det inte verkligt än. Imorgon ska jag tvätta kläder och packa hela dagen. Förutom när jag ska repa teater och springa. Usch, börjar få fjärilar i magen. Av nervositet tänka att jag inte vill åka. Fast det vill jag =) Ska bli så sjukt spännande. Kommer inte vara samma människa när jag återvänder hem.
Nu väntar lite läsning och sedan sömnen.
Ska bli underbart härligt
Godnatt
4 dagar kvar tills Bolivia
Nu måste jag hoppa in i duschen om jag ska hinna med allt!
framtidsoro
Kanske är det bästa att bara ta allt som det komer istället. Söka alla utbildningar jag skulle kunna tänka mig och sedan bästämma i augusti när jag vet var jag kommit in, vad jag vill göra till hösten och det kommande året. Det är ju ändå inget jag kan göra något åt nu. Dessvärre vill min hjärna inte fungera så och det är jätte jag jobbigt.
Ikväll ska jag spela på företagarnas. Det ska bli jättekul! Hoppas det kommer gå bra.
Åh!!! Oroar ihjäl mig över hur allt ska bli. Vilken väg jag ska gå. Detta gör mig tokig!!
~~~~~
på ett bra sätt
jag tar sats för att lyfta
och tack vare dig
så bär vingarna
hihi, hjärnlabyrint
Jag har fått en konstig ovana att tänka ut allt som kan gå fel i en situation innan den hänt, bara för att jag, om det skulle hända, inte ska bli besviken. Så att jag är förberedd på katastrofen. Och så går jag och tror att allt det där jag tänkt ut ska hända kommer hända och så går jag och mår dåligt över det, fast att det inte finns någonting som säger att det kommer bli så. Kan liksom inte koncentrera mig på något annat.
Har kommit på att jag gör så här hela tiden, rörande allt. Man tycker ju att det vore lättare att ta dagen som den kommer, och händer ngt dåligt får man ta det då. Men min hjärna har fått för sig att om man är beredd på motgången så känns den inte lika farlig. Så jag går och tänker ut mottgångar hela tiden. Och går därför runt och är besviken på livet och orolig för framtiden när det egentligen är jättebra.
Tror det är någon slags säkerhetsgrej för mig själv, som en slags försvarsmekanism liksom. För att jag är rädd. Men det tar ju onödigt mycket energi. Måste försöka göra något åt detta.
Likadant tänker jag att en dag som börjar dåligt oftast brukar sluta bra och tvärtom. Därför om jag vaknar en dag och är glad, blir ajg rädd att något hemskt ska hända senare på dagen, så därför försöker jag tvinga mig själv till att bli ledsen och tänka på jobbiga saker för att skydda mig mot det "okända hotet" som jag tror väntar senare på eftermiddagen. Ganska komiskt faktiskt när jag ser det så här. Vore det inte bättre då att passa på o vara lycklig när jag ändå är det?
Nej min hjärna ska alltid sträva tvärtemot. Ouppfostrad är den. Minst sagt!
Haha, finns det fler därute som tänker som mig?
Någon som har något råd om hur man lever i nuet?
Det är roligt ibland, hur vi människor fungerar. Kommer nog aldrig bli klok på mig själv. Men det är ju ganska spännande att försöka =)
.
linköping
På eftermiddagen var jag först ute o sprang själv i 50 min i skogen utanför Arla. Efter det åkte Ricky och jag upp till spåret och tog 5:an. Konstigt nog gick det bättre nu när jag redan var lite trött. Förmodligen för att jag bara ville ha det klart. Efteråt var hela kroppen i missfunktion ett tag, men det är bättre nu =)
Så har jag varit i Tuna och sjungit o spelat idag med. Det var roligt. Körde bara låtar på svenska.
Just det! Var o spela in igår. Bestämde mig för att ta tre låtar så har hittills bara hunnit få in gitarrerna. Men förhoppningsvis är demon klar innan jag åker till Bolivia om 2 veckor.
Låtarna som kommer bli är:
Din dolda skugga
Flying high on life
Fucked up world
Är det bara lögner
Ska bli så kul när det är klart. Har sagt i flera år att jag ska spela in och nu känns det äntligen som om jag håller ett av mina löften till mig själv. 2008 ska bli mitt år. Det har jag bestämt mig för.
studenten
Det här är nog femte gången idag jag går in och skriver ett inlägg. De andra gångerna har jag raderat bort allt men jag ska försöka att inte göra det den här gången. Det är så mycket jag skulle vilja berätta, men det kan jag inte göra här. Det är så mycket som jag gör, som jag inte borde göra. Eller rättare sagt, så mycket som jag borde göra, som jag inte gör. Det är bara 3 månader kvar nu. Jag måste klara det! Strunt samma om det bara blir G i alla ämnen och jag till och med kanske förlorar studiebidraget. Huvudsaken är att jag åtminstone lämnar in allt jag ska så att jag får mina betyg. Klart att det inte, "inte spelar någon roll" om jag inte får pengar eller bra betyg, men om man jämför med att inte få några gymnasiebetyg alls, så är det ju klart att föredra. Jag har kämpat så mkt för att ta mig hit. För att klara av detta. Med mig själv och med en massa. Då kan jag inte falla på målsnöret! Kanske känns det bättre efter resan till Bolivia. Då är det helt plötsligt bara 2 månader kvar. En slutspurt som måste avklaras.
Sedan ser jag ljust på framtiden.
För första gången på väldigt många år tror jag faktiskt att jag kan säga så och mena det.
Jag har tagit en paus i år. Och jag har lärt mig så mycket om mig själv. Visst har det fått konsekvenser också men det bra jag fått ut utav det kommer jag att ha med mig hela livet.
Jag vågade misslyckas.
Och världen gick inte under.
Jag står kvar med mina två ben stadigt på jorden
och hör och häpna så mår jag faktiskt bättre.
Idag ska jag åka och spela in en låt.
Flying high on life.
Kommer förmodligen inte hinna klart men iaf komma hyffsat långt. Är lite nervös men mest ska det bli kul. Äntligen fullfölja det jag lovat mig själv i flera år nu.
Imorgon blir det att åka till Linköping på läkarbesök (låter säkert allvarligt men det kan jag lova att det är det inte)
Sen på kvällen ska jag spela i Tuna. Spännande, spännande.
Nu ska jag laga mig nått att äta.
virrvarr
Jag behöver nå fram till mig själv
Smart-Sandra
Ibland blir jag så glad på mig själv
Hurra för mig =)
datorhelvete
Jävla helvete jag blir så arg på datorhelvetar. Det är alltid bara nått fel på dem.
Blir så stressad så jag vet inte vad! Alltid ska allt krångla så förbannat. Och så blir det att man inte känner för nånting för man vet i bakhuvudet att man har en massa saker man måste göra.
När ska jag sitta med det här nu?
Imorgon natt när Lente har hunnit kolla på det och kunnat hjälpa mig?
åh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!