Eyfuria

Nu sitter jag i mitt rum i Stockholm. För ca en timme sedan trodde jag inte jag skulle göra det. Blev avsläppt av pappa där vi trodde var ca 5 min från lägenhten. I själva verket var det typ 1,5 km från lägenheten. Så jag fick gå jättelänge på en typiskt såndär farlig väg man inte ska gå själv om man är tjej. Jättehöga buskar vid båda sidorna om en liten asfalterad gångväg. Jättemörkt med bara några lampor som lyser sådär läskigt så man bara blir mer rädd. Tur att jag hade Snuttis att prata med annars vet jag inte vad jag skulle gjort. För om jag var förövare, då skulle jag lurat i de buskarna!

Skönt att vara framme nu iaf. Snart är jag hemma igen med fler grejer. Fast trivs här med. Det är mysigt och Cornelia och Viktor är supertrevliga och roliga. Hihi, sitter och fnittrar åt dem i soffan när de busar med varandra =)

Men borta bra men hemma bäst.
Så är det =)